Som ni alla säkert kunnat gissa har jag inga minussiffror på vågen denna veckan. Så pratar vi inte mer om det... Nya tag, snart!

Ibland blir man ju bara så sugen på nåt att kroppen skriker efter det, så kallade cravings. Händer de flesta nån gång då och då, särskilt gravida. Nu kan jag ju inte skylla min mage på nån växande bäbis, men suget det finns där ändå.

I flera dagar nu har de äckligaste av mina vänner lagt upp bilder på Semlewraps! Om du inte vet vad det är så är det typ en sockrad tortilla där man lägger mandelmassa och grädde och sen rullar ihop.

På en skala 1-10 hur mycket jag älskar semlor är svaret ungefär 18! Det är jag och Bert Karlsson, hehehe...

Och en semlewrap tror jag är cremedelacreme av semlor!  

Nu är det som så att närmaste ställe som bakar dessa mästerverk ligger långt bort, typ 2,5 mil enkel resa och jag åker in till stan i stort sett aldrig..
 Min man däremot, han jobbar i stan. Har gett små vinkar och inviter, stora ledsna ögat, berömt honom, skrattat åt tråkiga saker.... Fan jag var nära på att göra en nip-slip, men ångrade mig i sista sekund och ändå inte en semlewrap så långt ögat kan nå?!

Han är en god och underbar make som brukar vara mig till lags. Det handlar om allt från att köpa bara de gröna frukttuggisarna åt mig när jag var gravid till att köra en sträcka på 10 mil med en godis i näsan, helt enkelt för att jag ville det! (Här kan man även flika in att jag i ett svagt ögonblick lovade att äta upp nämnda godis....Hrmm)

Så igår gick jag fram till honom och frågade rätt ut:

"-Är det en semlewrap du har i fickan eller är du bara glad och se mig?!"

..... jag gick besviken och hungrig därifrån...

När jag sitter och pratar med någon, och särskilt om vi är en grupp, så måste man passa sig!
Min humor är grov! MYCKET grov! Så pass grov att jag ibland till och med kan komma att skämmas en smula..
Det är inget jag rår för eller hymlar med, snusk är kul!
Mina vänner suckar ibland och undrar HUR jag kan vända på allt, men jag har inget svar! Det bara blir så.
Härom dagen kom vi redan på frukost in på ämnet gynekologer!
Det började naturligtvis med att jag berättade, mellan tuggorna, om en dam jag känner som var på undersökning efter att ha fött sitt tredje barn. Hon blev tillfrågad om en student fick vara med under undersökningen (gynekologutbildningen måste verkligen vara den utbildning med mest praktik ever...). Hon svarade ju ja, annars blir det ju pinsamt för både henne och den finniga studenten.
Eh, han kan inte ha skådat allt för mycket fiffi över 18 år när han vid första anblick utbrister: "åh, det var en slapp en!!!"
Hahaha! Roligt!
Vi satt i lunchrummet och skrattade och förundrades över vissa saker tex
- är det inte konstigt och väldigt komiskt att det i undersökningsrummet finns ett draperi där du stänger in dig för att ta av dig småbyxorna för att sen vresa upp hela fjöset 20 cm från ansiktet på gynekologen ( och naturligtvis studenten i rummet).
Varför lixom?!?
En kollega hade en kvinnlig gynekolog som kallades bowlinggreppet, ni kan förhoppningsvis lista ut varför...
Själv fick jag höra "du ska veta att du har ett väldigt fint underliv!"
Jaa, typ tack, eller?!
Komplimangen var den enda jag fick på hela året, säger en del!
Jag må vara fet, ful och tunnhårig, men min poonani - den är f?n tiptop!

Ciao

Jag har varit lite dålig några dar, snorig med ömmande hals och hosta. Avbokade dagens planerade gympass, men eftersom solen nästan visade sig så passade vi på att ta en tur till golfbanan!
Nej, riktigt så galen är jag inte att jag åkte dit för att spela, men banan är smockad med bra pulkabackar!
Hittade en riktig monsterbacke!
Jag slog rekord! I immiga glasögon!
Bror med familj kom oxå och vi gottade oss med kaffe och varm oboy i backen!
Som balsam för själen!
Blev en hel del vilda åk som slutade i ungefär lika många vurpor..
Väl hemma kan jag konstatera att gympasset inte behövs!
Här får ni några fina bilder från dagen!
Puss å kram!
Ser nu att det KAN vara en snordroppe på min bild! Esmakelig måltid :-D

Tandkräm under snoken har hjälpt mig genom många svåra stunder och så även idag!
En nödig katt som blivit glömd inne = en liten hög med skit på ryamattan...
Japp! Så spenderar man en torsdagskväll... Nu hoppas jag att mattan är ren och så småningom även torr.

Idag var den stora frågan: hur kommer det sig att jag inte har blomkålsöron fastän jag brottas en gång i veckan ???

Fattar inte varför upplösningen på mina bilder blir så kass.

Tills vidare får ni hålla till godo, så ska jag försöka hitta en lösning.

Puss

Onsdag = vägdag och idag visade vågen på -1,3 kg.

Totalt på två veckor -3,5 kg!

Om jag ska tänka på procenten, och det gör man ju gärna så har jag gått ner 15,9% av de kilon jag vill tappa innan jag är nöjd. Bra gjort av mig och faktiskt inte jättesvårt! Vaddå, jag hade ju bestämt mig!

Kroppen känns lite bättre idag, träningsvärken har släppt något men inte helt.

Går fortfarande som en skitnödig anka, men den bjuder jag på.

Idag är det vackert och vitt ute och då kan jag kanske sträcka mig till att jag tycker jättelite om vintern, men då ljuger jag NÄSTAN.

Ljust och fint när man sitter inne, men kallt och förmodligen blött om man sticker ut snoken genom dörren.

Fotot är faktiskt inte från idag, men vyn är den samma, så när som på ett rådjur.

Vår lilla katt, Gösta, älskar snön! Har aldrig sett en katt uppföra sig så, han liksom gräver ner nosen och kryper fram i snön. Men så gillar han ju också att både bada och duscha....Konstig kattrackare.

Två katter finns det i vårt hem och gammelkattan heter Maj-Lis.

Båda katterna har en jävligt speciell personlighet. Majsan är en sur dam som egentligen är den snällaste, hon gillar bara inte karlar. Vi köpte henne när hon var vuxen och förmodligen har någon inte varit snäll mot henne.... Men hon är jäkligt speciell. Hon öppnar dörrar (vilket kan visa sig vara väldigt jobbigt om Henke glömt att låsa dörren när han går och lägger sig och man sover i endast trosor och dörren står på vid gavel när man stiger ut ur sovrummet på morgonen), hon gillar oxå att gå på promenader med oss. Vi har flertalet gånger fått springa och lura henne eller låta henne vara inne när vi går, för hon har inget trafikvett!

Värst var den gången vi hade byfest och det skulle mumsas kräftor. En halv eka hade de fyllt med de godaste havskräftorna. Jag hade sett att hon följde oss när vi gick, men jag trodde att hon stannade med barna ända tills Amanda kommer och viskar:

"Mamma! Majsan är på kräftkalas" Mycket riktigt stod ju katten i ekan och nosade. Som tur var blev ingen arg utan hon fick äta kräftor så det sprutade ur ögonen på henne.

Gösta är likadan, han går med på promenader och har ännu mindra trafikvett!!!

Han gillar oxå som jag sagt att bada och duscha, snön och att ligga på mina fötter när jag går på dass...

Vi har även fått rädda Gösta ett par gånger från taket och då med hjälp av en brödkorg! Brödkorgen är även favoriten att ligga och sova i.... Ja, ni hör ju, riktigt normala är de ju inte.

Men det är ju ingen i vår familj egentligen. Så det så!

...har bara sån sjuk träningsvärk i lår och arsle!
Typ 20 år sen senast, jag hade glömt hur jävligt det kändes!
Onsdag i morron = vägdag ?
Dax att vagga in till sängen!
Natti natti

Alltså, vad är det med dessa män i uniform?!?

Idag tog väktarna en yngre herre, som tydligen var jääädrigt sugen på att spela kort, för snatteri.

Som sig bör så dröjer det inte särskilt länge förrän den blåvita springaren svänger upp framför butiken och ur stiger en prins, en gladiator, en honka-honka-sexbomb till polis!

Sniiiiiiigelspåååååår!!! Gick nog att följa dem ända från kassan och ut till lagerkontoret iom att jag gärna tog mig tid att visa detta mirakel till man vägen eftersom han aldrig varit i vår butik förrut.

Hans räpa till kollega höll vi på replängds avstånd....

Män i uniform! Spelar egentligen ingen roll vad det är för uniform. Polis, brandman, läkare, snickare (ja, de har ju oxå en sorts uniform, man ser ju hammaren..), oavsett så är det hot-hot-hot med uniform!

Ett av mitt livs största ögonblick var när Danny Saucedo fick klämt in sin lilla mumsiga lekamen i en brandmansuniform utan att ta på sig tröjan. Ajajaj, shish kebab!

När jag var yngre jobbade jag i kiosk. Vi var alla tjejer och alla i åldrarna 16-19 år.

Döm av vår lycka när vi plötsligt en dag fick egna bypoliser! Två ganska nyutexaminerade poliser, läckerbitar i uniform! Tro det att vi gärna bjudde på både glass, dricka och korv. Det senare skulle erbjudits som byte, min korv mot din, men eftersom jag trots allt inte vill bli arresterad av de fina konstaplarna nöjde jag mig med att i ett svagt ögonblick peka på en och faktiskt höra mig själv utropa meningen "den mellan två lakan!"

Ja, som ni förstår är inte det här med att vara diskret riktigt min grej...

BTW han som servar kompressorer har oxå en slags uniform!

Ba' så ni vet